Åkej...

magdalenarydberg.wordpress.com

Det funkade ju sådär med hyperlänken... One of the reasons till att jag byter till en mer funktionell blogg...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ny blogg

Funderar på att låta den här bloggen gå i graven. Eller åtminstone bara sluta skriva i den... Nya bloggen ligger

target="_blank" href="magdalenarydberg.wordpress.com">här

och jag har redan börjat!
Så lämna det bakomflutna bakom dig och följ med in i det framåttänkande!
Mycket nöje!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Passion

Jag har bestämt mig för att bli lite mer passionerad i mitt liv! Och nu pratar jag inte om kärlekslivet, där finns det redan passion, jag pratar om allt det där andra som jag inte visar passion. För i sanningens namn; jag är en synnerligen opassionerad sorglig varelse! Låt mig förklara...
Jag saknar gnista, jag saknar passion och ork att utöva någon form av passion. Jag är L A T. Bekväm. Jopp, så är det. Jag är bekväm. Jag är den som har mycket drömmar och förhoppningar, men sällan orkar leva ut det hela vägen. Jag vill nämligen att tillfredsställelsen ska komma immediately. Helst ska man kunna nosa tillfredsställelse redan innan man börjar. Bekvämt. Inget jobbigt, inga uppförsbackar, bara utför. Jag kan tänka mig att min familj sitter och nickar instämmande just nu. Det är sant; bekväm och lat kärring mot strömmen.

Några exempel på detta är bak-assistenten jag köpte för att jag skulle baka så fantastiskt mycket bröd och bullar. Nje... Det var för krångligt och jobbigt att dra igång. Och det tar alldeles för lång tid. Tillfredsställelsen är minst två timmar bort. Not good. Jag köpte även ett piano för att jag skulle börja skriva musik och spela och sjunga, detta skulle jag göra varje dag... Men det slutar ändå med att jag sitter i soffan och ser på nåt hjärndött på TV:n. Jag vill bara stänga av all form av hjärn-aktivitet och se på nåt där jag slipper använda hjärnan. (det låter helt klart som om jag prioriterar fel i livet, äter fel och tränar fe...inte alls...) Det är ju det här jag menar! Lat! Bekväm!

Så... Nu har jag hittat lite nya intressen som jag tänker aktivt lägga energi och passion på! Det ena är matlagning! Jag och Emma ser på "Vad blir det för mat?" med Per Morberg varje dag och bara läskas till att sätta igång! Självklart ser jag mig själv i det nya köket med tre timmar varje dag till matlagning, men det är en dröm i färg. Och det är så jävla typiskt mig; "bara det är nytt och fräscht, så kan jag nog göra underverk!"... Tröttsamt... Idag har jag gjort en veckomatsedel med nya recept som ska inspirera mig till att bli mer aktiv och passionerad i matlagningen. Det är inte de gamla vanliga, köttfärssås och spaghetti, korv stroganof, pannkakor, korv och makaroner, tacos-veckan. Det är en näringsrik, varierande kost som ska ätas med måtta!

Det andra är att jag blivit mer och mer mode-intresserad. Hittar nya variationer i garderoben och möjligheter att återanvända plaggen varje dag! Jättekul! Mode kan vara ett dyrt intresse, men vi ska bygga om hemma och det är självfallet där vi ska lägga pengarna. Köpa kläder och skor får jag göra sen! Men därför desto viktigare att kunna mixa och matcha det man har!
Det tredje intresset som jag lovat lägga mer tid och passion på är just pianot och sången. Det är ju bara att stänga av TV:n...

Det fjärde kallar jag "Ett sunt liv". Det handlar om träning, motion och målet att slippa ta astma-medicin dagligen inom ett år. (nu när jag varit förkyld har jag inte ens kunnat dansa till en låt utan att halvdö). Så nu ska träningen äntligen få ta plats i mitt liv och jag ska tänka mer på vad jag äter.

Vi får väl se hur det blir med allt, men det här är målen i alla fall! Godnatt på er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett nytt liv

Här har jag gått bom förkyld i snart två veckor och flåsat och kämpat med andningen. Respiratoriskt har jag inte varit bra, speciellt inte den senaste veckan. Och jag har retat mig på det och undrat vad i helsike som är problemet! Varför känns det som om halsen är torr som fnöske och jag andas genom sugrör?? Idag kom jag ihåg att jag ju faktiskt har astma och att erfarenheten är helt ny för mig. Jag har inte varit sjuk på många år, så jag har inte så värst många gånger att relatera till, men jag är helt säker på att jag inte mått såhär tidigare!

Jag tror det kommer bli några såna aha-upplevelser innan man vant sig. Jag vet inte om jag kommer kunna vänja mig... Jag gillar inte att inte må bra. Det känns ovant, på något sätt. Svårt att acceptera helt enkelt. Nåja, nu är det inte jordens undergång och framför allt är det extremt självförvållat. Jag ska sluta tjafsa om detta nu, men det är så förbannat störande.

Igår hade jag en märklig dag. Jag vaknade aldrig! Min hjärna sov sig igenom hela dagen! Oootroooligt märkligt! Det var ju på Jockes födelsedag dessutom. Jag vaknade faktiskt aldrig den dagen, huvudet kändes som kola och jag fick anstränga mig för att göra de mest självklara saker. Ni vet, växla, ta på bältet, kolla på vägen... Livsfarligt... Som tur är har jag vaknat idag och allt är som vanligt igen, men gårdagen är och förblir en dimma.

- Posted using BlogPress from my iPhone

En härlig helg!

Idag har vi varit hos Jockes mamma och pappa större delen av dagen. Det blev en härlig dag ute i solen och t o m korvgrillning! Det var årets första så vi hade lite premiär idag! Mysigt! Jag luktar grill och korv i hela håret, skönt det ska bli att få fixa håret imorgon!

Sen var det bara att ta tjuren vid hornen och ta tag i det där jobbiga; barnen behöver ha fodrade stövlar! Det är för blött med vinterkängor och för kallt för vanliga stövlar, så de fodrade stövlarna är ett måste!


Så här ser det ut då... Av erfarenhet vet jag att det är lika bra att köpa dubbelt upp eftersom det alltid saknas eller går sönder. Dessutom är det ingen chans att de kan växa ur dem inom snar framtid! Jag var generös med storleken och förhoppningsvis inte mer generös än jag borde. De var ju med och provade och vi mätte ordentligt, men man vet aldrig. Hellre en raggsocka i stöveln än en stövel som klämmer!

Nu ska jag ta min värkande hals och sova. Smart som jag är håller jag på att utmana mig själv i hur länge jag kan gå med smärta... Jag tycker jag käkade så mycket smärtstillande för att kunna funka i jobbet förra veckan, så jag ville vila kroppen från gifter och tabletter lite. Det gör ju att jag har ont och mår dåligt "i onödan", men så är jag ju bara sån. Imorgon måste jag ju på't igen för att orka med, så det är nog bra att jag tagit det lugnt med tabletterna!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Musikalisk son

Det är ju nästan så man inte tror det är sant! Lilla söta Emil, som nu blivit ofantligt stor, är en liten musikalisk själ! Idag när jag satt vid pianot och sjöng "the rose" ställde han sig bredvid mig och grät!




Tårarna sprutade och han stod där och liksom ville lyssna färdigt, men ändå inte. Som om det var outhärdligt, fast han ändå ville lyssna. När jag sjungit färdigt föll han i famnen på mig och talade om att han var ledsen för att hans gammelmorfar aldrig fick en chans att träffa honom... Min morfar har varit död i 25 år... Vi kom ganska snabbt fram till att musik har denna inverkan på Emil. Han blir liksom känslig och tänker på allt sorgligt när han hör ballader. Undrar var han fått det ifrån....?

Själv kunde jag ligga i min säng i timmar och lyssna på klassisk musik och senare i livet ballader och bara tänka på sorgsna saker, mysiga saker, kärlekssaker, lite beroende på vad låten fick mig att känna. Det verkar som om min musikaliska son ärvt samma känslomönster.... Söt!

Det finns nog lite musikaliska ådror i den grabben som måste ut ibland. Åtminstone konstnärliga!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Aah fredag!

Helt underbart! Den här veckan har jag faktiskt längtat riktigt mycket efter helgen! Min förkylning håller på att slå ut mig totalt. Idag fick jag sluta med nässpray för nu sa näsan upp sig... Den ville inte vara med längre och jag måste skona den från all nässpray jag lyckats trycka in där. Detta resulterar i bom stopp, så klart... Men jag hoppas att det är på väg att vända åt rätt håll nu, för så här orkar jag inte gå så länge till!

Idag hade vi tacosmys med familjen Hixén. Det var längesen, så det var mysigt att träffas igen! Det är vid såna här tillfällen man märker att huset är för litet... Sex barn kan ta väldigt stor plats! Jag längtar så till det nya köket! Förmodligen kommer jag sova med sovsäck på den nya fina ek-bänkskivan de första veckorna! There's where you'll find me! Och jag ska laga så mycket mat! Avancerad mat som tar lång tid och har många ingredienser. Mmm... Lång-kok och mustiga grytor med mycket kryddor i! Färska kryddor från det lilla kryddväxthuset vi ska ha i köket! Wiiie vad jag längtar!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Attjo!

Asså det här med nysningar... Jag nyser väldigt sällan vanligtvis, men under den här förkylningen har mina nysningar ökat enormt! Sjukt jobbigt! De 5 första kan man ju dölja med ett tyst *hmpff* - inget snor, ingen salivdusch, inget fult ansiktsuttryck. Men när det är dagens 31:a nysning har man liksom tappat kontrollen... Det spottar och fräser åt alla håll och kanter, det är de fulaste grimaser du nånsin skådat, det är nedvärderande. Det är farligt, skulle jag vilja säga. Jag kör ju mycket bil i tjänsten och ni vet ju hur omöjligt det är att hålla ögonen öppna under en nysning. Det är fysiskt omöjligt, faktiskt.

Och jag kan ju påminna om den gången jag nös i bilen när jag skulle köra in i en rondell och lyckas få en sån dundernysning att jag slår huvudet i ratten, tutar åt mina medtrafikanter och när jag tittar upp är jag på väg ÖVER rondellen (utan blommor och grejer i mitten) och möter bilen som så sakteliga kör RUNT i rondellen. I och med att jag tutat mig igenom detta trodde de säkert att jag tutade åt dem och undrade varför de bemödade sig med att köra runt i rondellen när man lika gärna kunde bara släta över den rätt av bara! Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det var nog det närmsta krock jag kommit, som kunde sluta riktigt illa.

Så att nysa i bilen är ingen höjdare, men oundvikligt...